Vi hängde på kanten till det svarta djupet, allt hopp var ute och fingertopparna höll på att tappa greppet. Hoppet var ute och VM skulle bli en turnering utan Sverige. Trots att landslaget tydligen influerats av U21-lagets offensiva framfart under deras EM tidigare i somras ville inte bollen in. Sverige gjord en av sina bättre matcher under detta kval men det skulle inte spela någon roll eftersom målen uteblev. Nu var övertiden slut och drömmen om VM krossad. Vi var nog många som svor och började förbereda oss på att för första gången på 2000-talet följa ett mästerskap utan svenskt deltagande när plötsligt Zlatan var fri!

Det var sjukt svårt att fatta att de man såg hända verkligen hände. Var matchen slut innan bollen var i mål? Var det avblåst för offside? Var det hands på Zlatan? Var det mål? Vad händer?

Vi hade varit nere i det svart och vänt, återuppstått från de döda,  mina farhågor och domedagsprofetior hade ju stämt. Det blev en svart helg för svenskfotboll och det kändes så tråkigt. Men så dyker Zlatan upp precis som vanligt och avgör på ett sätt som aldrig tidigare skådats. Det blev inte ens avspark efter målet, så nära var det att det gick åt helvete. Men nu sitter vi här och har allt i egna händer. Det är just händelser och ögonblick som detta som gör idrotten så underbar. Det är därför man tillbringar timmar framför tvn, för att få upplevelser likt den här! Det var idrott när den är som bäst, idrott är ju bara för underbart!! 

Så nu väntar en vecka med nya kval på onsdag och när jag ska försöka spå veckan för att få fram någon till veckans Saida skymmer Zlatan sikten. Jag kan bara se fram till onsdag. Sedan är det stopp, Zlatan står där lika arrogant och kaxigt som alltid och hindrar mig från att se resten av veckan. Men det gör inget, det måste ju betyda att han har stor show på onsdag och det räcker gott för mig.